Förlossningsberättelse.
Ska försöka skriva och berätta hur min förlossning var.. Många har undrat varför Kevin hamna på neonatalavdelningen/barnavdelningen, när han föddes. Och de är svårt att förklara med munnen, kanske går bättre att förklara med ord. :)
Alltihop började natten till fredagen den 8 april, -11. Då han var beräknad att komma.
Jag vaknade på natten och hade en krampliknande känsla i magen, som när man är skitnödig men inte kan skita. Haha. Gick upp på toa och försökte kissa och ja, bajsa. Men de kom ju inget. Gick och la mig igen och lyckades somna. Men de kom såna där känslor en gång i timmen, eller halvtimme. Kommer inte riktigt ihåg. Men lyckades sova någorlunda iaf, ville inte väcka Basse heller. För de var ju inte så illa. :)
Men morgonen kom iaf, och jag sa till Basse att jag hade börjat få ont i mage/rygg. Att de troligen var värkar, och han trodde nog inte riktigt på mig först. Vi hade ju förväntat oss att ungen skulle komma efter BF, att vi skulle gå över tiden.
Men dagen gick iaf, och värkarna kom oftare och de börjades kännas mer och mer. Men än så länge var dom inte så farliga. Vi kollade på tv och bara tog de lugnt.
På kvällen blev värkarna bra dryg, hela nedre ryggen var öm. Kändes som nån slog en gummiklubba mot ryggen. Så jag ställde mig i duschen och duschade ryggen, bra nog skönt! Senare mot natten hände de inte mkt med värkarna, dom gjorde ont men var hanterliga. (finns de nå sånt ord, haha)
Basse tyckte vi skulle åka in och kolla hur det var fatt iaf, så vi åkte in och blev mottagen av en surtant. Gillade henne inte alls!
Fick på den där bältesmojängen som mäter värkar och så fick vi ligga där i 30min typ. Värkarna kom med 5min mellanrum kanske, kommer inte ihåg riktigt. Hade öppnat mig 1cm tror ja. Så de blev att åka hem igen, och de var även här och nu jag fick första dosen med sovapiller. Vi förstod inte riktigt varför jag skulle ta dem, men barnmorskan sa de att de är bra om jag får sova lite, eftersom värkarna inte kommer så tätt. De händer inte så mkt..
Vi for iväg hemåt, stannade till på Hagastöm och köpte korv. Men de var inte mkt jag fick i mig. För jag mådde både illa och var bra trött. Väl hemma var det bara att ta dom där tabletterna, tror kl var 23-00 när vi kom hem.. Och sen hoppa i säng. Kommer ihåg att värkarna började göra ondare precis när jag somnade in. Haha, kommer även ihåg att jag sa till Basse innan jag somna att om jag inte vaknar imorn, så ska han veta att jag älskar honom! (Tycker inte om sömnpiller) Han bara skratta åt mig och strök på mig ryggen.
Vaknade vid 10-11 nästa dag och hade sovit hela natten, bara gått upp en gång och kissat. Så de var bara att börja om med värkarbetet igen, dom kom med samma tid som dagen innan, 6-5min emellan. Bra drygt!!
Vi tog in tv och xbox till sängen och mös in oss där. Basse låg och spelade och jag försökte få lite mera sömn, man blir bra trött och seg av värkar. Sen att jag inte fick i mig mkt mat gjorde ju inte det hela mkt roligare heller! Basse gjorde ordning chiliconcarne, och de var som att tugga tuggummi, och de höll även på att komma upp när jag hade svalt. Trevligt! Så jag skickade iväg honom till affärn för att köpa nyponsoppa och soppa ist, de gick ner lite bättre. Slapp tugga iaf, :)
Gick upp och gick några varv runt lgh, duschade och försökte kissa. Inte lätt å ha värkar och kissa samtidigt, hehe :) Konstig känsla.
De hände inte mkt denna dag heller med värkarna, ryggen började domna bort och göra ondare bara. Annars var dom hanterliga. Och slemproppen (?) lossnade på dagen, så nu började vi komma framåt iaf.
Vi tog även denna kväll/natt en tur in till BB för att kolla läget, blev bra rastlös av att gå hemma såhär när de inte händer något!
Samma surtant och samma procedur, värkarna kom väl med 3-4min mellanrum. Tror jag hade öppnat mig 2,5cm. Förstår ni hur drygt de var!!
Även denna gång fick jag sovapiller. Så de var bara raka vägen hem och ta dem och hoppa i säng.
Alltihop började natten till fredagen den 8 april, -11. Då han var beräknad att komma.
Jag vaknade på natten och hade en krampliknande känsla i magen, som när man är skitnödig men inte kan skita. Haha. Gick upp på toa och försökte kissa och ja, bajsa. Men de kom ju inget. Gick och la mig igen och lyckades somna. Men de kom såna där känslor en gång i timmen, eller halvtimme. Kommer inte riktigt ihåg. Men lyckades sova någorlunda iaf, ville inte väcka Basse heller. För de var ju inte så illa. :)
Men morgonen kom iaf, och jag sa till Basse att jag hade börjat få ont i mage/rygg. Att de troligen var värkar, och han trodde nog inte riktigt på mig först. Vi hade ju förväntat oss att ungen skulle komma efter BF, att vi skulle gå över tiden.
Men dagen gick iaf, och värkarna kom oftare och de börjades kännas mer och mer. Men än så länge var dom inte så farliga. Vi kollade på tv och bara tog de lugnt.
På kvällen blev värkarna bra dryg, hela nedre ryggen var öm. Kändes som nån slog en gummiklubba mot ryggen. Så jag ställde mig i duschen och duschade ryggen, bra nog skönt! Senare mot natten hände de inte mkt med värkarna, dom gjorde ont men var hanterliga. (finns de nå sånt ord, haha)
Basse tyckte vi skulle åka in och kolla hur det var fatt iaf, så vi åkte in och blev mottagen av en surtant. Gillade henne inte alls!
Fick på den där bältesmojängen som mäter värkar och så fick vi ligga där i 30min typ. Värkarna kom med 5min mellanrum kanske, kommer inte ihåg riktigt. Hade öppnat mig 1cm tror ja. Så de blev att åka hem igen, och de var även här och nu jag fick första dosen med sovapiller. Vi förstod inte riktigt varför jag skulle ta dem, men barnmorskan sa de att de är bra om jag får sova lite, eftersom värkarna inte kommer så tätt. De händer inte så mkt..
Vi for iväg hemåt, stannade till på Hagastöm och köpte korv. Men de var inte mkt jag fick i mig. För jag mådde både illa och var bra trött. Väl hemma var det bara att ta dom där tabletterna, tror kl var 23-00 när vi kom hem.. Och sen hoppa i säng. Kommer ihåg att värkarna började göra ondare precis när jag somnade in. Haha, kommer även ihåg att jag sa till Basse innan jag somna att om jag inte vaknar imorn, så ska han veta att jag älskar honom! (Tycker inte om sömnpiller) Han bara skratta åt mig och strök på mig ryggen.
Vaknade vid 10-11 nästa dag och hade sovit hela natten, bara gått upp en gång och kissat. Så de var bara att börja om med värkarbetet igen, dom kom med samma tid som dagen innan, 6-5min emellan. Bra drygt!!
Vi tog in tv och xbox till sängen och mös in oss där. Basse låg och spelade och jag försökte få lite mera sömn, man blir bra trött och seg av värkar. Sen att jag inte fick i mig mkt mat gjorde ju inte det hela mkt roligare heller! Basse gjorde ordning chiliconcarne, och de var som att tugga tuggummi, och de höll även på att komma upp när jag hade svalt. Trevligt! Så jag skickade iväg honom till affärn för att köpa nyponsoppa och soppa ist, de gick ner lite bättre. Slapp tugga iaf, :)
Gick upp och gick några varv runt lgh, duschade och försökte kissa. Inte lätt å ha värkar och kissa samtidigt, hehe :) Konstig känsla.
De hände inte mkt denna dag heller med värkarna, ryggen började domna bort och göra ondare bara. Annars var dom hanterliga. Och slemproppen (?) lossnade på dagen, så nu började vi komma framåt iaf.
Vi tog även denna kväll/natt en tur in till BB för att kolla läget, blev bra rastlös av att gå hemma såhär när de inte händer något!
Samma surtant och samma procedur, värkarna kom väl med 3-4min mellanrum. Tror jag hade öppnat mig 2,5cm. Förstår ni hur drygt de var!!
Även denna gång fick jag sovapiller. Så de var bara raka vägen hem och ta dem och hoppa i säng.
Kommentarer
Trackback
