- Idiot
Idag är jag less. Så jäkla less! Att jag är så jäkla blåst, så snäll. Jag blir bara utnyttjad! Sen är det bara tack och adjö, ses om en vecka!
När Fan ska jag lära mig!!
När Fan ska jag lära mig!!
Fortsättning...
Delade upp allt, de kanske blir jobbigt att läsa annars. De var ju rätt mkt att skriva märkte jag! :)
Denna natt fick jag inte sova så länge, tror jag vaknade vid 5-6 att värkarna kändes och gjorde ont. Mest ryggen, som vanligt.
Och dagen var bara dryg och jag var allmänt less och nere. Kändes som att jag skulle få gå hemma en vecka med värkar innan han ville komma ut! Jag fällde några tårar, inte av att de gjorde ont utan för att jag var less.
Ryggen ömmade och jag var trött.
Vi ringde in till BB och kollade hur man går till väga, om vi ska komma in ännu en gång för att bli hemskickade eller vadå.. Hon sa att jag skulle ta två alvedon, bada och vila. Men de är inte så lätt när man är less och trött.
Duschade iaf, tror ja. Och försökte komma till ro, men jag fick nästan panik! De började göra ondare, denna smärta mot ryggen i tre dagar är fan inte rolig!
Vi bestämde vid 16-17 för att åka in iaf. Värkarna kom mer nära varann, och kändes mer. Väl inne var det en annan tant som tog emot, eller kvinna. Sur även hon tyckte ja, haha :) Samma procedur med bältet. Hon kollade öppningen, och kors i taket, nu var vi uppe på 4cm! Herregud. Unge att vara seg..
Hon sa iaf att vi fick vara kvar om vi ville, och ja tack! Äntligen började vi komma någonstans, att ligga hemma med värkar är bra drygt, panik. Nu fick man vara bland folk. Hon frågade om jag ville ha något mot värkarna, och jag som hade bestämt att inte ta något alls, utan ville klara förlossningen utan mirakelmedicin, valde Eda. Ryggbedövning.
Vi fick komma in i ett rum och jag fick byta om till dom där sexiga trosorna och rocken. I korridoren mötte vi även tjejen som vi köpte barnvagnen av, otippat :) Hon kom in med kläderna till mig och hälsade glatt att - visst var det ni som köpte min vagn, och - jodå svara ja, de var vi :) Hon var även med under förlossningen, hon höll på att utbilda sig till sköterska, tror ja.
Dom hade kallat på narkosläkaren och han kom efter en timme tror ja. Fick sitta på sängkanten och trycka upp ryggen så gott jag kunde genom värkarna. Han stack och rörde om i ryggen kändes det som, men in med slangen kom han iaf och allt var färdigt. Bedövningen tog fart, och jag säger då det! De var som att flyga på moln, mitt humör åkte uppåt och jag kunde bete mig som folk igen. Underbart :)
La mig i sängen och pratade med Basse och barnmorskorna som kom och gick. Barnmorskan som tog in oss undersökte mig igen och sa att om jag inte hade öppnat mig någe mer om nån timme skulle dom ta hål på hinnan så vattnet skulle gå. Och så blev det oxå, och värkarna fick en annan kraft. Men dom fick även koppla på dropp med värkstärkande, eller vad man kallar de. Dom ökade även den under kvällen och nattens gång, för vi kom ingen vart. Blir så när man tar ryggbedövning, den saktar ju ner hela arbetet. Drygt.
Skulle upp och kissa senare oxå, så dom koppla bort slangar som inte kunna följa med. Gick på toa och då kände jag den där känslan igen, att ryggen började ömma. Kunde knappt kissa.
När vi kom in i rummet igen stod jag och luta mig mot den går gåstolen, och Basse skulle massera ryggen. Då sa jag det att - de känns som att de rinner längs med ryggen, där slangen satt. Och rätt, slangen hade åkt ut!! Och bedövningen hjälpte inte. Vi var tbx på ruta ett igen.
Barnmorskan sa det att dom hade aldrig varit med om något liknande. Så dom kallade på narkosläkaren igen, och han kom väl rätt fort tror ja. Han gröpte runt i ryggen på mig medans jag försökte ha humöret och värkarna under kontroll. Han sa att han skulle försöka få tbx slangen igen, eller en ny. Han höll på en kvart eller nåt, och barnmorskan frågade om jag inte ville ta lustgasen ist. - Då får ni snitta mig ist, var mitt svar! Och hon bara kollade på mig och Basse skrattade. - Så kan du väl inte säga sa hon. Jodå! Klart jag kan. De räcker med att jag tog ryggbedövning, jag tänker inte börja använda allt heller! Jag gillar inte tanken på att andas in nå mysko gas och blir illamående och dåsig, nej.
Efter mkt om och men kom slangen tbx till sin plats och dom tejpade ordentligt runt den denna gång. Kvällen fortsatte, jag låg i sängen eller stod vid gåstolen och tröck. Kändes som timmarna flög iväg fast det gick så sakta.
Helt plötsligt börjar det tjuta om "bedövningsmaskin". Påsen var tom. Och den där surtanten som tog emot oss kvällen innan hade börjat sitt skift igen, de var hon som tog hand om oss. Inkompetent är vad hon är! Gillar henne inte. Fortfarande.
Hon gick iväg och pratade med nån, och kommer tbx med en pärm, om hur man byter påse! Hon stod där och kliade sig i huvet, och hmmade. Basse och jag tittade på varann och jag tänkte det att, ska jag skratta eller gråta?? Slita ur slangen och ta smärtan??
Basse fick hjälpa henne och även en annan barnmorska. För när hon fått dit ny påse, började det tjuta igen. Det var luft i slangen. Hon fick hämta hjälp, dom fixade det. Men Basse såg det att när hon skulle lufta, så lufta hon inte ordentligt, det var fortfarande luft kvar. Men vi tänkte ju inte på att jag hade ett filter på magen som ska ta bort sånt. Det blev bra till slut iaf!! Basse blev rätt arg och lite rädd om de skulle hända något, med tanke på att luft ska ju inte in i kroppen.
Natten fortsatte, jag fick lite juice att dricka och rån att äta. Basse skötte bedövningsknappen, så jag slapp tänka på det :) Vi slog vad om vilken tid ungen skulle komma, och Basse tippade på halv 7-7 och jag halv 8-8. Jag kom närmast. haha :)
Jag ställde mig igen vid gåstolen, för nu började det trycka neråt. Jag dansade och knäböjde. Stod och tänkte på låtar i huvet för att få något att tänka på. Vilka låtar det kom upp, oj oj :) Hahaha.
Stod och disskuterade med barnmorskan om att jag tyckte inte om att trycka sådant, för jag var rädd för att skita ner mig. Och hon skratta lite och sa att du är inte den enda som tänker och tycker så. Tur nog kom de inte mkt av allt pressande.
Fick lägga mig i sängen igen efter ett tag, och låg där och pressade på sidan. Nu började det trycka på ordentligt, så låg och slet i sängdelen vid huvet så det började tjuta om maskinerna. Jag råkade böja för mkt på handen där "fjärilen" satt. Haha :) Basse sa det att han trodde jag skulle slita sönder sängen där ett tag. Jag sa det till Basse att jag tror han kommer nu snart, de kändes som han gled mer och mer neråt.
En barnmorska undersökte mig och jag hade nu öppnat mig 10cm! Dom fick nästan panik och sa att jag skulle lägga mig på rygg med bena i dom där stödskenorna. De var bara att börja krysta! Tjejen vi köpte vagnen av och Basse stod uppe vid huvet på mig och puschade mig genom allt.
Det hade kommit in en ny barnmorska som skulle förlösa oss, och hon hann inte på med kläderna hon skulle ha på sig.
Efter 3-4 krystningar kom han ut. Hon fick nästan slita ut han på sista värken, för de kom ingen kraft från mig.
Hon slängde upp ungen på bröstet på mig, men tog han därifrån lika fort. Hon ropade att Basse skulle följa med.
Och där låg jag, men bena i vädret och visste ingenting! Vart tog mitt barn vägen?? Vad händer??
Tjejen stannade kvar och pratade med mig, jag försökte prata tbx så gott jag kunde. Jag tänkte bara det att, jag kan fan inte bryta ihop nu. Då är det kört.
Barnmorskan kom tbx, hon sa att HAN hade mkt hår, och var stor. Jag reagerade och frågade, - Så det blev en kille? - Oj då, sa hon. Har jag försagt mig nu. - Nej då, sa jag.. Vi visste att de skulle bli en kille, men jag ville bara kolla om de stämde.
Hon berättade att han knappt andades, att han var alldeles blå. Dom fick kalla på läkare från barnavdelningen och lägga honom i en rymdkuvös. Dom fick igång honom iaf,..
Basse kom tbx gråtandes och då höll det på att brista för mig! Jag trodde det värsta, men dom sa det att Basse får följa med Kevin upp till neonatalavd. Och dom kom även in med Kevin i kuvösen innan dom gick upp, och läkaren pratade med mig och sa att allt kommer bli bra.
Jag tittade Kevin i ögonen och det var dom finaste ögon jag sett, tog hans hand och sa att jag kommer upp till dig snart! Tårarna rann nästan längs med kinderna..
Barnmorskan kollade hur jag såg ut där nere, och jag hade två bristningar som behövde sys med 2-3stygn. Hon sa att de gått bra för mig, med tanke på att hon nästan slet ut honom..
Efter det fick jag ligga och dra mig lite, pratade med folket i rummet. Försökte att inte tänka så mkt på Kevin, låter dumt kanske. Men jag hade brytit ihop annars, och jag visste ju att han levde. Jag såg i hans ögon att han inte skulle lämna mig!
Basse kom ner igen, han hade en lapp i handen där vikten och längden stod. 4008g och 54lång :) Han sa att han var jättesöt och väldigt lik mig. Han hade fått en snorkel att andas i.
Vi började ringa runt till släkten och berättade att nu är han här! Mamma bröt ihop i telefon, så hon var tvungen att ringa upp sen. Hon hade varit så orolig, för vi hade ju ringt då vi skrevs in. Hon tyckte det hade tagit sån tid..
Fick lite fika och sen gick jag och duschade. Barnmorskan sa att jag skulle kolla så jag kunde kissa ordentligt och att de inte kom så jättemkt blod. Moderkakan hade kommit ut ordenligt iaf, och hon ville ha koll på blödningen.
Efter det fick vi packa ihop våra saker och dom hämtade en rullstol. Barnmorskan som förlöst oss visade vägen upp till neonatal.
Väl uppe, visade dom oss fram till Kevin. Han var så otroligt söt i sin snorkel, alldeles ny och skör. Jag kunde inte hålla honom då, svimfärdig, så Basse höll honom. Jag tog kort på honom och dom.
Sen for vi ner till BB efter ett tag, gjorde oss hemma i rummet. Sen stack Basse hem och matade katter och handlade saker att äta till oss. Jag sov nog 1-2 tim. Vi käkade och sen for vi ner till Kevin.
Vi satt nog där till sena natten. Jag vågade knappt hålla honom, för han såg så skör ut! Dom hjälpte oss med amningen och så..
Men iaf, 2011-04-11, 08.32 måndagmorgon är han född. Efter tre dagar med värkar.
Denna natt fick jag inte sova så länge, tror jag vaknade vid 5-6 att värkarna kändes och gjorde ont. Mest ryggen, som vanligt.
Och dagen var bara dryg och jag var allmänt less och nere. Kändes som att jag skulle få gå hemma en vecka med värkar innan han ville komma ut! Jag fällde några tårar, inte av att de gjorde ont utan för att jag var less.
Ryggen ömmade och jag var trött.
Vi ringde in till BB och kollade hur man går till väga, om vi ska komma in ännu en gång för att bli hemskickade eller vadå.. Hon sa att jag skulle ta två alvedon, bada och vila. Men de är inte så lätt när man är less och trött.
Duschade iaf, tror ja. Och försökte komma till ro, men jag fick nästan panik! De började göra ondare, denna smärta mot ryggen i tre dagar är fan inte rolig!
Vi bestämde vid 16-17 för att åka in iaf. Värkarna kom mer nära varann, och kändes mer. Väl inne var det en annan tant som tog emot, eller kvinna. Sur även hon tyckte ja, haha :) Samma procedur med bältet. Hon kollade öppningen, och kors i taket, nu var vi uppe på 4cm! Herregud. Unge att vara seg..
Hon sa iaf att vi fick vara kvar om vi ville, och ja tack! Äntligen började vi komma någonstans, att ligga hemma med värkar är bra drygt, panik. Nu fick man vara bland folk. Hon frågade om jag ville ha något mot värkarna, och jag som hade bestämt att inte ta något alls, utan ville klara förlossningen utan mirakelmedicin, valde Eda. Ryggbedövning.
Vi fick komma in i ett rum och jag fick byta om till dom där sexiga trosorna och rocken. I korridoren mötte vi även tjejen som vi köpte barnvagnen av, otippat :) Hon kom in med kläderna till mig och hälsade glatt att - visst var det ni som köpte min vagn, och - jodå svara ja, de var vi :) Hon var även med under förlossningen, hon höll på att utbilda sig till sköterska, tror ja.
Dom hade kallat på narkosläkaren och han kom efter en timme tror ja. Fick sitta på sängkanten och trycka upp ryggen så gott jag kunde genom värkarna. Han stack och rörde om i ryggen kändes det som, men in med slangen kom han iaf och allt var färdigt. Bedövningen tog fart, och jag säger då det! De var som att flyga på moln, mitt humör åkte uppåt och jag kunde bete mig som folk igen. Underbart :)
La mig i sängen och pratade med Basse och barnmorskorna som kom och gick. Barnmorskan som tog in oss undersökte mig igen och sa att om jag inte hade öppnat mig någe mer om nån timme skulle dom ta hål på hinnan så vattnet skulle gå. Och så blev det oxå, och värkarna fick en annan kraft. Men dom fick även koppla på dropp med värkstärkande, eller vad man kallar de. Dom ökade även den under kvällen och nattens gång, för vi kom ingen vart. Blir så när man tar ryggbedövning, den saktar ju ner hela arbetet. Drygt.
Skulle upp och kissa senare oxå, så dom koppla bort slangar som inte kunna följa med. Gick på toa och då kände jag den där känslan igen, att ryggen började ömma. Kunde knappt kissa.
När vi kom in i rummet igen stod jag och luta mig mot den går gåstolen, och Basse skulle massera ryggen. Då sa jag det att - de känns som att de rinner längs med ryggen, där slangen satt. Och rätt, slangen hade åkt ut!! Och bedövningen hjälpte inte. Vi var tbx på ruta ett igen.
Barnmorskan sa det att dom hade aldrig varit med om något liknande. Så dom kallade på narkosläkaren igen, och han kom väl rätt fort tror ja. Han gröpte runt i ryggen på mig medans jag försökte ha humöret och värkarna under kontroll. Han sa att han skulle försöka få tbx slangen igen, eller en ny. Han höll på en kvart eller nåt, och barnmorskan frågade om jag inte ville ta lustgasen ist. - Då får ni snitta mig ist, var mitt svar! Och hon bara kollade på mig och Basse skrattade. - Så kan du väl inte säga sa hon. Jodå! Klart jag kan. De räcker med att jag tog ryggbedövning, jag tänker inte börja använda allt heller! Jag gillar inte tanken på att andas in nå mysko gas och blir illamående och dåsig, nej.
Efter mkt om och men kom slangen tbx till sin plats och dom tejpade ordentligt runt den denna gång. Kvällen fortsatte, jag låg i sängen eller stod vid gåstolen och tröck. Kändes som timmarna flög iväg fast det gick så sakta.
Helt plötsligt börjar det tjuta om "bedövningsmaskin". Påsen var tom. Och den där surtanten som tog emot oss kvällen innan hade börjat sitt skift igen, de var hon som tog hand om oss. Inkompetent är vad hon är! Gillar henne inte. Fortfarande.
Hon gick iväg och pratade med nån, och kommer tbx med en pärm, om hur man byter påse! Hon stod där och kliade sig i huvet, och hmmade. Basse och jag tittade på varann och jag tänkte det att, ska jag skratta eller gråta?? Slita ur slangen och ta smärtan??
Basse fick hjälpa henne och även en annan barnmorska. För när hon fått dit ny påse, började det tjuta igen. Det var luft i slangen. Hon fick hämta hjälp, dom fixade det. Men Basse såg det att när hon skulle lufta, så lufta hon inte ordentligt, det var fortfarande luft kvar. Men vi tänkte ju inte på att jag hade ett filter på magen som ska ta bort sånt. Det blev bra till slut iaf!! Basse blev rätt arg och lite rädd om de skulle hända något, med tanke på att luft ska ju inte in i kroppen.
Natten fortsatte, jag fick lite juice att dricka och rån att äta. Basse skötte bedövningsknappen, så jag slapp tänka på det :) Vi slog vad om vilken tid ungen skulle komma, och Basse tippade på halv 7-7 och jag halv 8-8. Jag kom närmast. haha :)
Jag ställde mig igen vid gåstolen, för nu började det trycka neråt. Jag dansade och knäböjde. Stod och tänkte på låtar i huvet för att få något att tänka på. Vilka låtar det kom upp, oj oj :) Hahaha.
Stod och disskuterade med barnmorskan om att jag tyckte inte om att trycka sådant, för jag var rädd för att skita ner mig. Och hon skratta lite och sa att du är inte den enda som tänker och tycker så. Tur nog kom de inte mkt av allt pressande.
Fick lägga mig i sängen igen efter ett tag, och låg där och pressade på sidan. Nu började det trycka på ordentligt, så låg och slet i sängdelen vid huvet så det började tjuta om maskinerna. Jag råkade böja för mkt på handen där "fjärilen" satt. Haha :) Basse sa det att han trodde jag skulle slita sönder sängen där ett tag. Jag sa det till Basse att jag tror han kommer nu snart, de kändes som han gled mer och mer neråt.
En barnmorska undersökte mig och jag hade nu öppnat mig 10cm! Dom fick nästan panik och sa att jag skulle lägga mig på rygg med bena i dom där stödskenorna. De var bara att börja krysta! Tjejen vi köpte vagnen av och Basse stod uppe vid huvet på mig och puschade mig genom allt.
Det hade kommit in en ny barnmorska som skulle förlösa oss, och hon hann inte på med kläderna hon skulle ha på sig.
Efter 3-4 krystningar kom han ut. Hon fick nästan slita ut han på sista värken, för de kom ingen kraft från mig.
Hon slängde upp ungen på bröstet på mig, men tog han därifrån lika fort. Hon ropade att Basse skulle följa med.
Och där låg jag, men bena i vädret och visste ingenting! Vart tog mitt barn vägen?? Vad händer??
Tjejen stannade kvar och pratade med mig, jag försökte prata tbx så gott jag kunde. Jag tänkte bara det att, jag kan fan inte bryta ihop nu. Då är det kört.
Barnmorskan kom tbx, hon sa att HAN hade mkt hår, och var stor. Jag reagerade och frågade, - Så det blev en kille? - Oj då, sa hon. Har jag försagt mig nu. - Nej då, sa jag.. Vi visste att de skulle bli en kille, men jag ville bara kolla om de stämde.
Hon berättade att han knappt andades, att han var alldeles blå. Dom fick kalla på läkare från barnavdelningen och lägga honom i en rymdkuvös. Dom fick igång honom iaf,..
Basse kom tbx gråtandes och då höll det på att brista för mig! Jag trodde det värsta, men dom sa det att Basse får följa med Kevin upp till neonatalavd. Och dom kom även in med Kevin i kuvösen innan dom gick upp, och läkaren pratade med mig och sa att allt kommer bli bra.
Jag tittade Kevin i ögonen och det var dom finaste ögon jag sett, tog hans hand och sa att jag kommer upp till dig snart! Tårarna rann nästan längs med kinderna..
Barnmorskan kollade hur jag såg ut där nere, och jag hade två bristningar som behövde sys med 2-3stygn. Hon sa att de gått bra för mig, med tanke på att hon nästan slet ut honom..
Efter det fick jag ligga och dra mig lite, pratade med folket i rummet. Försökte att inte tänka så mkt på Kevin, låter dumt kanske. Men jag hade brytit ihop annars, och jag visste ju att han levde. Jag såg i hans ögon att han inte skulle lämna mig!
Basse kom ner igen, han hade en lapp i handen där vikten och längden stod. 4008g och 54lång :) Han sa att han var jättesöt och väldigt lik mig. Han hade fått en snorkel att andas i.
Vi började ringa runt till släkten och berättade att nu är han här! Mamma bröt ihop i telefon, så hon var tvungen att ringa upp sen. Hon hade varit så orolig, för vi hade ju ringt då vi skrevs in. Hon tyckte det hade tagit sån tid..
Fick lite fika och sen gick jag och duschade. Barnmorskan sa att jag skulle kolla så jag kunde kissa ordentligt och att de inte kom så jättemkt blod. Moderkakan hade kommit ut ordenligt iaf, och hon ville ha koll på blödningen.
Efter det fick vi packa ihop våra saker och dom hämtade en rullstol. Barnmorskan som förlöst oss visade vägen upp till neonatal.
Väl uppe, visade dom oss fram till Kevin. Han var så otroligt söt i sin snorkel, alldeles ny och skör. Jag kunde inte hålla honom då, svimfärdig, så Basse höll honom. Jag tog kort på honom och dom.
Sen for vi ner till BB efter ett tag, gjorde oss hemma i rummet. Sen stack Basse hem och matade katter och handlade saker att äta till oss. Jag sov nog 1-2 tim. Vi käkade och sen for vi ner till Kevin.
Vi satt nog där till sena natten. Jag vågade knappt hålla honom, för han såg så skör ut! Dom hjälpte oss med amningen och så..
Men iaf, 2011-04-11, 08.32 måndagmorgon är han född. Efter tre dagar med värkar.
Förlossningsberättelse.
Ska försöka skriva och berätta hur min förlossning var.. Många har undrat varför Kevin hamna på neonatalavdelningen/barnavdelningen, när han föddes. Och de är svårt att förklara med munnen, kanske går bättre att förklara med ord. :)
Alltihop började natten till fredagen den 8 april, -11. Då han var beräknad att komma.
Jag vaknade på natten och hade en krampliknande känsla i magen, som när man är skitnödig men inte kan skita. Haha. Gick upp på toa och försökte kissa och ja, bajsa. Men de kom ju inget. Gick och la mig igen och lyckades somna. Men de kom såna där känslor en gång i timmen, eller halvtimme. Kommer inte riktigt ihåg. Men lyckades sova någorlunda iaf, ville inte väcka Basse heller. För de var ju inte så illa. :)
Men morgonen kom iaf, och jag sa till Basse att jag hade börjat få ont i mage/rygg. Att de troligen var värkar, och han trodde nog inte riktigt på mig först. Vi hade ju förväntat oss att ungen skulle komma efter BF, att vi skulle gå över tiden.
Men dagen gick iaf, och värkarna kom oftare och de börjades kännas mer och mer. Men än så länge var dom inte så farliga. Vi kollade på tv och bara tog de lugnt.
På kvällen blev värkarna bra dryg, hela nedre ryggen var öm. Kändes som nån slog en gummiklubba mot ryggen. Så jag ställde mig i duschen och duschade ryggen, bra nog skönt! Senare mot natten hände de inte mkt med värkarna, dom gjorde ont men var hanterliga. (finns de nå sånt ord, haha)
Basse tyckte vi skulle åka in och kolla hur det var fatt iaf, så vi åkte in och blev mottagen av en surtant. Gillade henne inte alls!
Fick på den där bältesmojängen som mäter värkar och så fick vi ligga där i 30min typ. Värkarna kom med 5min mellanrum kanske, kommer inte ihåg riktigt. Hade öppnat mig 1cm tror ja. Så de blev att åka hem igen, och de var även här och nu jag fick första dosen med sovapiller. Vi förstod inte riktigt varför jag skulle ta dem, men barnmorskan sa de att de är bra om jag får sova lite, eftersom värkarna inte kommer så tätt. De händer inte så mkt..
Vi for iväg hemåt, stannade till på Hagastöm och köpte korv. Men de var inte mkt jag fick i mig. För jag mådde både illa och var bra trött. Väl hemma var det bara att ta dom där tabletterna, tror kl var 23-00 när vi kom hem.. Och sen hoppa i säng. Kommer ihåg att värkarna började göra ondare precis när jag somnade in. Haha, kommer även ihåg att jag sa till Basse innan jag somna att om jag inte vaknar imorn, så ska han veta att jag älskar honom! (Tycker inte om sömnpiller) Han bara skratta åt mig och strök på mig ryggen.
Vaknade vid 10-11 nästa dag och hade sovit hela natten, bara gått upp en gång och kissat. Så de var bara att börja om med värkarbetet igen, dom kom med samma tid som dagen innan, 6-5min emellan. Bra drygt!!
Vi tog in tv och xbox till sängen och mös in oss där. Basse låg och spelade och jag försökte få lite mera sömn, man blir bra trött och seg av värkar. Sen att jag inte fick i mig mkt mat gjorde ju inte det hela mkt roligare heller! Basse gjorde ordning chiliconcarne, och de var som att tugga tuggummi, och de höll även på att komma upp när jag hade svalt. Trevligt! Så jag skickade iväg honom till affärn för att köpa nyponsoppa och soppa ist, de gick ner lite bättre. Slapp tugga iaf, :)
Gick upp och gick några varv runt lgh, duschade och försökte kissa. Inte lätt å ha värkar och kissa samtidigt, hehe :) Konstig känsla.
De hände inte mkt denna dag heller med värkarna, ryggen började domna bort och göra ondare bara. Annars var dom hanterliga. Och slemproppen (?) lossnade på dagen, så nu började vi komma framåt iaf.
Vi tog även denna kväll/natt en tur in till BB för att kolla läget, blev bra rastlös av att gå hemma såhär när de inte händer något!
Samma surtant och samma procedur, värkarna kom väl med 3-4min mellanrum. Tror jag hade öppnat mig 2,5cm. Förstår ni hur drygt de var!!
Även denna gång fick jag sovapiller. Så de var bara raka vägen hem och ta dem och hoppa i säng.
Alltihop började natten till fredagen den 8 april, -11. Då han var beräknad att komma.
Jag vaknade på natten och hade en krampliknande känsla i magen, som när man är skitnödig men inte kan skita. Haha. Gick upp på toa och försökte kissa och ja, bajsa. Men de kom ju inget. Gick och la mig igen och lyckades somna. Men de kom såna där känslor en gång i timmen, eller halvtimme. Kommer inte riktigt ihåg. Men lyckades sova någorlunda iaf, ville inte väcka Basse heller. För de var ju inte så illa. :)
Men morgonen kom iaf, och jag sa till Basse att jag hade börjat få ont i mage/rygg. Att de troligen var värkar, och han trodde nog inte riktigt på mig först. Vi hade ju förväntat oss att ungen skulle komma efter BF, att vi skulle gå över tiden.
Men dagen gick iaf, och värkarna kom oftare och de börjades kännas mer och mer. Men än så länge var dom inte så farliga. Vi kollade på tv och bara tog de lugnt.
På kvällen blev värkarna bra dryg, hela nedre ryggen var öm. Kändes som nån slog en gummiklubba mot ryggen. Så jag ställde mig i duschen och duschade ryggen, bra nog skönt! Senare mot natten hände de inte mkt med värkarna, dom gjorde ont men var hanterliga. (finns de nå sånt ord, haha)
Basse tyckte vi skulle åka in och kolla hur det var fatt iaf, så vi åkte in och blev mottagen av en surtant. Gillade henne inte alls!
Fick på den där bältesmojängen som mäter värkar och så fick vi ligga där i 30min typ. Värkarna kom med 5min mellanrum kanske, kommer inte ihåg riktigt. Hade öppnat mig 1cm tror ja. Så de blev att åka hem igen, och de var även här och nu jag fick första dosen med sovapiller. Vi förstod inte riktigt varför jag skulle ta dem, men barnmorskan sa de att de är bra om jag får sova lite, eftersom värkarna inte kommer så tätt. De händer inte så mkt..
Vi for iväg hemåt, stannade till på Hagastöm och köpte korv. Men de var inte mkt jag fick i mig. För jag mådde både illa och var bra trött. Väl hemma var det bara att ta dom där tabletterna, tror kl var 23-00 när vi kom hem.. Och sen hoppa i säng. Kommer ihåg att värkarna började göra ondare precis när jag somnade in. Haha, kommer även ihåg att jag sa till Basse innan jag somna att om jag inte vaknar imorn, så ska han veta att jag älskar honom! (Tycker inte om sömnpiller) Han bara skratta åt mig och strök på mig ryggen.
Vaknade vid 10-11 nästa dag och hade sovit hela natten, bara gått upp en gång och kissat. Så de var bara att börja om med värkarbetet igen, dom kom med samma tid som dagen innan, 6-5min emellan. Bra drygt!!
Vi tog in tv och xbox till sängen och mös in oss där. Basse låg och spelade och jag försökte få lite mera sömn, man blir bra trött och seg av värkar. Sen att jag inte fick i mig mkt mat gjorde ju inte det hela mkt roligare heller! Basse gjorde ordning chiliconcarne, och de var som att tugga tuggummi, och de höll även på att komma upp när jag hade svalt. Trevligt! Så jag skickade iväg honom till affärn för att köpa nyponsoppa och soppa ist, de gick ner lite bättre. Slapp tugga iaf, :)
Gick upp och gick några varv runt lgh, duschade och försökte kissa. Inte lätt å ha värkar och kissa samtidigt, hehe :) Konstig känsla.
De hände inte mkt denna dag heller med värkarna, ryggen började domna bort och göra ondare bara. Annars var dom hanterliga. Och slemproppen (?) lossnade på dagen, så nu började vi komma framåt iaf.
Vi tog även denna kväll/natt en tur in till BB för att kolla läget, blev bra rastlös av att gå hemma såhär när de inte händer något!
Samma surtant och samma procedur, värkarna kom väl med 3-4min mellanrum. Tror jag hade öppnat mig 2,5cm. Förstår ni hur drygt de var!!
Även denna gång fick jag sovapiller. Så de var bara raka vägen hem och ta dem och hoppa i säng.
Känslan..
...Man får när man kommer i flera par jeans man inte har kunnat haft sen Kevin blev till..!
Mera träning !! Så sitter dom nog perfekt snart...
De kanske lönar sig att byta ut potatis, ris och pasta mot broccolimos ist, med grädde och ost i! :)) Och skräpmat blir det inte mkt av heller nuförtiden, tycker ja..
Kanske ska börja köra helt på lchf?
Nu fick jag energi igen, in och träna ikv :) Och snart ska vi ut på en promenad i vårvädret, underbart.
Mera träning !! Så sitter dom nog perfekt snart...
De kanske lönar sig att byta ut potatis, ris och pasta mot broccolimos ist, med grädde och ost i! :)) Och skräpmat blir det inte mkt av heller nuförtiden, tycker ja..
Kanske ska börja köra helt på lchf?
Nu fick jag energi igen, in och träna ikv :) Och snart ska vi ut på en promenad i vårvädret, underbart.
Grattis !!
Till min underbara sambo och älskare, ;) hihi. Han fyller ofattbara 27 år idag. Tiden går fort när man har roligt. :)
Trött
Trött och seg idag.. =/
.....
Känns underbart att få höra dagligen hur dum i huvet jag är. Så fort jag känner att Kevin behöver sin pappa, och jag ska få sitta en sväng. Ja, då är jag ett stort mongo och totalt dum i huvet.
Vilken kärlek.
Föresten, alla grejor vi fick från Ikea är såklart Basses. Inte mina. Inget i denna lgh är mitt. Underbart.
De är ingen bra dag idag. Jag behöver få komma ut! Umgås och slippa tänka på blöjor, matning och nattning! För 1 dag!! Nej just, jag är dum i huvet om jag lämnar min sons sida.
Stilla
Det är när det är lugnt och stilla, allting kommer. Varför blev det såhär?
Etuna
Ja, de verkar bli så. Jag blir Etuna bo igen. För ett tag iaf, tills jag fått ordning på mitt liv IGEN! Fixa körkort, utbildning, jobb :) Låter bra när jag tänker på det. Hoppas de blir lika bra oxå. :)
Saknar mig familj. Att dom ens orkar med mig, när jag "sabbar" allt hela tiden. Att dom finns där bakom mig när jag behöver dem. Älskar dem så oerhört mkt! :))
Tror jag kommer få det bra mkt bättre där nere, både jag och Kevin. Få komma ut lite om umgås. 
"Capten Morgan".
Jaa..
Vet inte vad man ska skriva om allt. Tankar och funderingar. När ska jag få må bra? När jag ska behöva slippa tänka på problem, på allt som tar emot. Så fort jag blir glad och känner för en bra framtid, är det alltid något/någon som ska komma och begrava allt igen.
En sak vet jag iaf, att jag aldrig kommer lämna Kevins sida. Hur less jag än är på allt! Hur ofta jag än tänker att han skulle ha det bättre hos någon annan, att jag inte kan ge han den kärleken han behöver! Men jag älskar ungen mer än mig själv och gör allt för honom. Men i dessa stunder känns allt bara skit.
Hur kan en människa få mig att må såhär? En person jag tycker om och ville dela mitt liv med. Allt är över, det finns inget Vi mer.
En sak vet jag iaf, att jag aldrig kommer lämna Kevins sida. Hur less jag än är på allt! Hur ofta jag än tänker att han skulle ha det bättre hos någon annan, att jag inte kan ge han den kärleken han behöver! Men jag älskar ungen mer än mig själv och gör allt för honom. Men i dessa stunder känns allt bara skit.
Hur kan en människa få mig att må såhär? En person jag tycker om och ville dela mitt liv med. Allt är över, det finns inget Vi mer.
Dilemma!
Åh jag har sånt dilemma, om man ska köpa vagnen eller inte! Basse tycker det är onödigt nu när det börjar närma sig jul och vi ska köpa julklappar. Och att den vagnen han har är i bra skick och funkar tills han blir större och behöver byta.. Så ja.
Negativt med vagnen är ju att man inte kan vända styret på den, eller sittsen. :( Så de funkar ju kanske inte att ha nu när han är så liten? Men jag har hittat en annan vagn, Emmaljunga Cerox, den kan man vända styret på. Och liknar lite denna vagn jag vill ha. Men den fick man inge åkpåse och det med till :(
Ååååh. Varför skulle jag börja kolla på vagnar föör!?? bajs bajs bajs!! Jag som alltid velat ha en Emmaljungavagn..
Negativt med vagnen är ju att man inte kan vända styret på den, eller sittsen. :( Så de funkar ju kanske inte att ha nu när han är så liten? Men jag har hittat en annan vagn, Emmaljunga Cerox, den kan man vända styret på. Och liknar lite denna vagn jag vill ha. Men den fick man inge åkpåse och det med till :(
Ååååh. Varför skulle jag börja kolla på vagnar föör!?? bajs bajs bajs!! Jag som alltid velat ha en Emmaljungavagn..
Trött!
Jag är så trött. Orkar ingenting! :( Vad händer? Jag vill vara pigg och glad, som förr. Inte blir irriterad för minsta lilla.. :(
Idioter!
Less jag blir när jag kollar runt på FB och ser människor skriva dumma saker om en person jag känner och håller av! Hur fan kan man vara så falsk som dessa personer är? Vad gick fel i deras liv? Tror dom att dom är så mkt bättre än andra? Fast dom går hemma hela dagarna och inte ens har råd att köpa mat. Så uppkäftiga, men när det väl kommer till kritan har ju dom ALDRIG sagt nå dumt om någon, dom gillar ju verkligen personen! Ååååh.
Dumt att inte bara lägga ner och bry er om erat eget liv ist, och sluta höra av er till denna "värdelösa" människa. Det skulle ju bli så mkt bättre då? Men de är ju så, utnyttja personer är ni jävligt bra på, men att sen hjälpa tbx de går inte alls.
Dom som utgör sig för att vara den bästa vännen är ist den som är falskast.
Idioter hela bunten. Så skönt att slippa er !!
Dumt att inte bara lägga ner och bry er om erat eget liv ist, och sluta höra av er till denna "värdelösa" människa. Det skulle ju bli så mkt bättre då? Men de är ju så, utnyttja personer är ni jävligt bra på, men att sen hjälpa tbx de går inte alls.
Dom som utgör sig för att vara den bästa vännen är ist den som är falskast.
Idioter hela bunten. Så skönt att slippa er !!
Gåstol .
Har varit iväg och köpt en gåstol till Kevin idag, i Sandviken. Så det blev att sprita den ordentligt när vi kom hem, så nu sitter han och leker i den. Drar sig sakta framåt/bakåt :) Och ger ifrån sig världens leende. Gounge :) Så nu lär man plocka undan allt smått på bordet och tvbänken. Annars lär det nog bli upplockat av söta små händer och instoppat i en söt mun. hihi :)
Köpte med oss Sibylla hem, mumma! Det var länge sen :)
Basse och jag satt och bråka/tjafsa/prata i bilen på vägen hem. Dags att göra upp ett städschema igen!! Jag orkar inte plocka efter en vuxen människa. Det är KEVIN jag har hand om, om dagarna. Bara för att jag går hemma hela dagarna och "inte gör något utan bara sitter", betyder inte det att jag ska vara tvungen att städa efter en person som kan städa efter sig själv. Hur svårt är det att lägga tbx sakerna där man tog dem?
Jag älskar honom.
Jag gillar verkligen människan och vill inte lämna honom. Det krävs beslut. Jag vill stanna, men hur länge?
Håller på och leter efter ny lgh oxå. Orkar inte med dessa trappor längre, inte konstigt Kevin knappt kommer ut.
Köpte med oss Sibylla hem, mumma! Det var länge sen :)
Basse och jag satt och bråka/tjafsa/prata i bilen på vägen hem. Dags att göra upp ett städschema igen!! Jag orkar inte plocka efter en vuxen människa. Det är KEVIN jag har hand om, om dagarna. Bara för att jag går hemma hela dagarna och "inte gör något utan bara sitter", betyder inte det att jag ska vara tvungen att städa efter en person som kan städa efter sig själv. Hur svårt är det att lägga tbx sakerna där man tog dem?
Jag älskar honom.
Jag gillar verkligen människan och vill inte lämna honom. Det krävs beslut. Jag vill stanna, men hur länge?
Håller på och leter efter ny lgh oxå. Orkar inte med dessa trappor längre, inte konstigt Kevin knappt kommer ut.
Frågetecken
Ja, jag trodde man var två att ta hand om ett barn. (Om man är ihop/sambo med någon/pappan.) Men tydligen så trodde jag fel.
Det är EN av dem som ska ha ansvar hela tiden, finnas till och allt det där för ungen. Medans den andra kan komma och gå som den vill, ha roligt med sina vänner. Medans den andra ska få sitta hemma tills ungen blir 18år, innan den får komma ut och ha roligt utan ungen. Kul.
Du har hela livet på dig, och vilka ska du umgås med? Roligt att höra. Skitkul. Jag blir mer och mer less för varje dag. Men endå kämpar jag järnet, för att det ska funka. Hur länge orkar man?
Det är EN av dem som ska ha ansvar hela tiden, finnas till och allt det där för ungen. Medans den andra kan komma och gå som den vill, ha roligt med sina vänner. Medans den andra ska få sitta hemma tills ungen blir 18år, innan den får komma ut och ha roligt utan ungen. Kul.
Du har hela livet på dig, och vilka ska du umgås med? Roligt att höra. Skitkul. Jag blir mer och mer less för varje dag. Men endå kämpar jag järnet, för att det ska funka. Hur länge orkar man?
INTE MIN DAG !!!
Började med att jag sov middag, de får jag absolut inte göra tydligen! Vaknade irriterad, när Kevin gnällde i sin säng. Efter det ringde en människa som tjatar och tjatar och tjatar om samma sak HELA JÄVLA TIDEN! Och efter det gick min mobil sönder, går inte att trycka upp nånting på skärmen!! Helt död. Enda som funkar är knapparna, och hur långt kommer man med dem när det är en touch telefon!! Sen är det så JÄVLA varmt oxå. Och till råga på allt är det helvetes veckan. MMmm jag är prima glad idag!! Sen dessa JÄVlA trappor, tänker inte kliva ut mer.
Mm, bara punga ut med pengar jag inte har till att köpa en ny mobil då. KUUUUL.
Dagen började bra iaf. Fy faaan!
Mm, bara punga ut med pengar jag inte har till att köpa en ny mobil då. KUUUUL.
Dagen började bra iaf. Fy faaan!
Vissen
Jaa inte är det bara två av mina blommar som är vissen idag, för länge sen! Men som ändå står kvar på sin plats. Jag känner mig lika vissen som dem idag, detta jäkla väder. Ingenting kan man göra, ingen att göra något med heller, sååå. Nada kul, orken finns inte idag, inte humöret heller. Stackars barn.
Och röksugen är jag oxå. Lyckats klara mig bra ifrån dem nu. Men det suger tag ibland. Vill ha, men nej.
Det är ingen vanlig dag,...
NEJ, FÖR DET ÄR MIN SYSTERS FÖDELSEDAG! :)) HURRA HURRA HURRRRRRRA.
Lördag
Det är lördag och mysdag. :) Fast snart söndag och tvättdag. Mmmmh!
