Då small de

Jaaa, jag trodde jag skulle klara mig, MEN ICKE! Igår kväll small de till, poff sa de. Halsont, snorig, hosta!! Ont i tamefan hela kroppen. Vad är det för nytta med att vara sjuk egentligen??? =/ Har ingen som helst ork.. :( Tur Basse är hemma och hjälper till med Kevin.

Och jag tycker så synd om ungen min, han är helt slut stackarn! Hostar och snorar, han orkar leka korta stunder, sen blir han alldeles ledsen. =/ Han ligger just nu i sängen och sover, efter ett varmt bad med pappa sin. Sen blev han så trött, så fick knappt på han blöja och pyjamas. Bara gråt.
Mitt tålamod är inte det bästa heller när jag är sjuk =/ Fy fan.


Kevins nya sysselsättning: Krypa in i sitt rum och stänga dörrn. För att sen krypa fram och öppna den och sen titta på en och ge ifrån sig ett leende och ett skratt. Stänga dörrn, och öppna igen. hah :) Skit söt.
Han kan hålla på så länge, :)


Ne, imorn hoppas jag att både jag och Kevin mår bättre. Så vi får komma ut nångång! Måste röra på mig. .


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0